Invigningsinlägget

Efter en bitter dag som spenderades en del på facebook föddes idén till denna blogg. En liten oas i öknen, inte bara för er men även för mig själv.

Hur många gånger har jag/du inte suttit och stört mig på allt skit som folk uppdaterar på sina statusar? Och hur många statusar man än döljer, så kommer det någon dag dyka en status som tillhör en vän som man faktiskt hade lite högre tankar om. Ack så besviken man blir. "Middag med de bästa!" - Hur många gånger har man inte läst det liksom? Vad är grejen med "de bästa"? Förstår mig inte på det, om någon gör, snälla, förklara för mig.

När man sedan har byggt upp tillräckligt mycket irritation och bitterhet inom sig och vill släppa lös detta genom en arg facebook-status måste man ju hålla schack i sig själv, det tas ju väldigt personligt allt som skrivs på facebook. Folk tar illa upp, och hej och hå så kommer kommentarsfältet att fyllas med arga kommentarer, eller ännu bättre - en protesterande tystnad. AHA! "Där visade jag dig allt!"-tystnad. "Oh nej, jag fick inga likes! Snyft, snyft..."

I alla fall, det känns redan så mycket bättre att ventilera lite. Så här kommer det att inte censureras eller hållas tillbaks. Nej, råa sanningen är det som kommer att komma fram. Såklart kommer inga människor att hängas ut, jag är ju trots allt svensk. Anonymt ogillande är det jag sträcker mig till.

(Just det, glöm inte att läsa med glimten i ögat - eller bitterhet i käften, pick your choice.)