söndag 24 februari 2013

Checka fb x 35 000 ggr/dag

Alltså, räck upp handen ni som har smartphone! Och räck upp handen om ni också lider av någon facebook-sjukdom där man måste kolla startsidan ungefär 5 gånger per minut bara för att se om något nytt har hänt. Och om det inte har hänt något, ja, då blir man sur på ens vänner för att de är så himla tråkiga...

Jag försöker förstå fenomenet. Varför gör man så egentligen? Varför kollar man facebook var och varannan minut under hela dagen? Det sista man gör innan man går och lägger sig, kollar facebook i mobilen. Det första man gör när man vaknar, kollar facebook i mobilen. Snälla, hur mycket kan ha hänt under de 7 (10 för mig) h som du har sovit? Probably nada. Skvatt. Zero. NOLL.

Och HUR intressant är det egentligen att Kalle har käkat mat med sin sambo, Agda har köpt en ny tröja, Yngve ska minsann titta på melodifestivalen ikväll (Ojojoj breaking news! Det gör han ju aaaaldrig, jag som trodde att Yngve var en riktig mc-snus-tatueringar-karl!) eller att Orvar är trött efter sitt otroligt tråkiga jobb? Pisstråkigt rent ut sagt. Och jag får inte ut ett skvatt av det. Ändå uppdaterar folk, och ändå sitter jag där och Ooo:ar och Aaaa:ar till den nya tröjan och den jäkla melodifestivalen. Ska fan köra facebook-detox-delux...

onsdag 20 februari 2013

Invigningsinlägget

Efter en bitter dag som spenderades en del på facebook föddes idén till denna blogg. En liten oas i öknen, inte bara för er men även för mig själv.

Hur många gånger har jag/du inte suttit och stört mig på allt skit som folk uppdaterar på sina statusar? Och hur många statusar man än döljer, så kommer det någon dag dyka en status som tillhör en vän som man faktiskt hade lite högre tankar om. Ack så besviken man blir. "Middag med de bästa!" - Hur många gånger har man inte läst det liksom? Vad är grejen med "de bästa"? Förstår mig inte på det, om någon gör, snälla, förklara för mig.

När man sedan har byggt upp tillräckligt mycket irritation och bitterhet inom sig och vill släppa lös detta genom en arg facebook-status måste man ju hålla schack i sig själv, det tas ju väldigt personligt allt som skrivs på facebook. Folk tar illa upp, och hej och hå så kommer kommentarsfältet att fyllas med arga kommentarer, eller ännu bättre - en protesterande tystnad. AHA! "Där visade jag dig allt!"-tystnad. "Oh nej, jag fick inga likes! Snyft, snyft..."

I alla fall, det känns redan så mycket bättre att ventilera lite. Så här kommer det att inte censureras eller hållas tillbaks. Nej, råa sanningen är det som kommer att komma fram. Såklart kommer inga människor att hängas ut, jag är ju trots allt svensk. Anonymt ogillande är det jag sträcker mig till.

(Just det, glöm inte att läsa med glimten i ögat - eller bitterhet i käften, pick your choice.)